det finns en fara i att aldrig hitta vägen, och det finns något vackert med att vandra den ändå.

Det här är ett avslut.
Ett hejdå föralltid.
Jag vill berätta det på en gång. Få det sagt.
Vill inte skriva något fint för att sedan berätta allt i slutet.
Berätta att nu slutar jag. Slutar skriva.
Jag känner vemod. Smärta i hela kroppen.
Någon klöser på insidan och jag måste få komma ut.
Jag ser mig om och inser hur allt har förändrats under åren.
Hur stark jag har blivit. Hur skör jag är på samma gång.

Jag började skriva på amandaelisabeth när jag var femton år gammal.
Det var jag och simone som kläckte idén tillsammans.
Vi tänkte att vi borde testa.
Jag var femton och ville se allt i hela världen.
Jag förlorade mig i böcker och blev kär i varenda karaktär.
Jag lyssnade på noice och lars winnerbäck.
Och jag kunde springa ut och skrika i natten bara för att trotsa universum.

 

Mitt pubertetshjärta var trassligt och jag ville skriva.
Jag ville skriva om det som inte kunde sägas.
Det som var jag.
Framför datorn kunde jag förstå mina känslor litelite bättre.
Jag kunde kladda ner allt mitt hjärta skrek.
Jag kunde överleva.
Jag skrev för att jag var tvungen.
Tvungen att få berätta min historia.
Den som alla ville höra, men ingen vågade fråga om.
Det som krampade i min mage. Snurrade i mitt huvud.
Jag ville få perspektiv på livet. Förstå.
Jag vet egentligen inte hur det gick.
Om jag har blivit klokare av att analysera varenda steg vi tar.
Vet inte om jag någonsin kommer att bli.
Om jag kommer förstå vad allt handlar om.
Smärtan, lyckan och den där krampande magen.
Men jag skrev för att överleva.



Och jag klarade mig.
Jag var en av dom som hade tur. Tur att hitta ett sätt att förstå mig själv lite bättre.
Och nu sitter jag här.
Skriver på det som blir min sista text här.
Och det är så himla svårt att göra det på ett rättvist sätt.
Men hur ska man kunna förklara.

Här finns allt kvar.
Hela mitt liv. Allt som är jag.
Som var jag.
Som alltid kommer att vara jag.
Här blev jag den jag är idag.
I den här lilla bubblan har jag gått från att vara en rädd och ledsen femtonåring,
till att bli en lite mindre rädd och ledsen artonåring.



Min älskade farkost.
Jag kommer aldrig att glömma det jag lärt mig genom att skriva.
Genom att skriva här.
Men nu är det dags.
Att se mig om lite.
Kanske hittar jag ett annat hem någon annanstans.
Någon gång.

Men amandaelisabeth kommer alltid att finnas kvar.
Som ett fint litet minne.
Här kan jag  minnas allt som gjorde mig till mig.
Minnas hur sjukt jävla ont mitt hjärta har gjort.
Vilka helt jävla underbara vänner som har kommit och gått under åren.
Minnas dom som fortfarande finns kvar.
Här får jag minnas.
Här finns jag alltid kvar.
Föralltid.



Jag vill speciellt tacka min mamma, håkan hellström, sandra beijer, noice, min storasyster och mina böcker.
Tack för att ni fick mig att våga skriva.
Våga vara ärlig.
Tack för att ni räddade mitt liv.


Kommentarer
Postat av: elin

fan va synd, jag älskar verkligen dina texter, ditt sätt att skriva och allt du skriver om.

hoppas du hittar tillbaka, puss! :)

2011-07-22 @ 21:52:23
Postat av: Hähä mattyy (din bästaste läsare ever)

hej amandaelisabeth, jag kommer sakna dina fina och poetiska inlägg jättejättemycket. Du är den bästaste. Jag älskar dig!<3

2011-07-22 @ 21:52:26
Postat av: Storasyster

Tack för att du är min lillasyster. Och tack för att DU fått mig att våga, för att du fått mig att andas vidare och att leva. Jag älskar dig.

2011-07-22 @ 22:55:07
URL: http://sofiestattin.blogg.se/
Postat av: emma

nej amanda, jag tro du inte inser hur mycket jag läser din blogg, dina ord. dina menningar, hur bra du skriver. ge inte upp skrivandet.

2011-07-23 @ 00:55:56
URL: http://emmawallenius.bloggplatsen.se
Postat av: simone

Minns att vi praoa på posten då vi kom på det, haha. Saknar dig, Ammisen! Puss

2011-07-23 @ 18:09:56
URL: http://simoneedefall.blogg.se/
Postat av: -

men vad ska jag läsa nurå? finns ingen blogg med lika mycket känsla som din,,,

2011-07-23 @ 18:44:16
Postat av: Julia

Hej, jättefin blogg du har:D Haft en bra dag?
Kram

2012-06-18 @ 19:19:41
URL: http://juliaroz.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0