vad jag bryr mig om nu, är att du då ser det, hur smutsigt livet blivit.


Jag grät den här helgen.
Jag grät när jag lyssnade.
När jag lyssnade på orden han sjöng.
Jag kände det han kände.
Det jag tror att han kände.
Och jag var inte ensam.

Det var det mest magiska jag varit med om.
Jag har aldrig gråtit så mycket.
Jag hulkade halva konserten.
Alla känslor.
Så otroligt jävla fantastisk.



Hjärta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0