Kände dig för längesen, ja det var säkert längre än sju sorger och åtta bedrövelser sen.

Våren är sprudlande och allt växer.
Allt kommer tillbaka.
Minnen som vilat under vintern.
Jag läser min dagbok och ler.
Jag minns dom som räddat mig under alla dessa år.
Olika människor varje vår.
Ett år var det hon.
Hon som fick mig att växa. Fick mig att våga.
Hon som la grunden för hela min person.
Hela mig. Hela jag. Allt jag är och någonsin kommer bli.
Allt jag någonsin varit.
Ett annat år var det han. Han som fick mig att stå upp för mig själv.
Orka käfta emot. Våga vara rädd.
Han gav mig min självständighet.
Vi behöver inte någon annan än oss själva. Brukade han säga.

Det finns så otroligt många människor.
Och jag läser i min dagbok.
Ler lite och sen ringer telefonen.

Och tankarna vandrar snabbt iväg till något annat.
Medan Veronica Maggio sjunger att, du kommer nog aldrig mer vara min vän.
Det var för längesen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0