Instagram

Jag tänkte att vi kunde titta på vad som har hänt i min instagram den senaste tiden:
 
Jag och min kusin Emelie åkte till härnösand och tittade på Taken 2.
Helt ensamma i biosalen, vilket är fantastiskt ju?
Sen red vi lite också. Jag och Emelie alltså. Titta, vad gulliga?
Himlen var så där löjligt vacker som den nog bara kan vara i norrland och jag kom ihåg hur mycket jag egentligen tycker om skog, berg och luft.
Köpte en supreme, finally!!!!! Tradera är bäst.
Hittade den här på tumblr och dog av åh-jag-dör-vad-sötsjukan.
I helgen partade jag med bästa kompisarna. Här är jag och elin. Överpepp på att dansa sönder stans hetaste nattklubb.
På en gråtrist söndag kan man passa på att se lite svår ut, hejhej!
Lyssnat på sjukt bra musik har jag gjort.
Igår hade vi tekväll hos elin. Hennes nya lägenhet är så himla mysig! Ska visa någon gång. Vi gav henne lite inflyttningspresenter och pratade om svåra/tunga/hemska/arga saker. Som till exmepel när man råkar bli kär i en kille som är helt dum i huvudet. Sånt händer ju alla och det är viktigt att prata om.
 
Ja, det var väl på ett ungefär det.
Inget speciellt alltså.
Heter förresten @ammizen där om någon undrar.
 

Man måste vilja något så mycket att det gör ont nästan alltid, annars rinner det ut i sanden som alldeles för många drömmar alltid gör.

Jag har velat rymma härifrån sedan jag var fjorton år gammal.
Suktat efter studenten och friheten.
Och sen står man där, lite för full av rosévin och förväntningar.
Vad ska hända? Vad vill jag göra?
Och sen dricker man hela sommaren, planerar, skrattar och hånglar med så många som möjligt.
Sen kommer hösten och man tänker att kom igen nu, stå ut några månader till. Krama alla du älskar. Skratta så mycket du orkar.
För snart är det vår och till våren förändras allt.
Jag räknar ner nu.
 
"Man måste vilja något så mycket att det gör ont nästan alltid, annars rinner det ut i sanden som alldeles för många drömmar alltid gör"
 
 
 

"Make it go away, stop it, kill it!"


Matildha.

Ikväll har jag varit på bokrelease på biblioteket med Matildha.
Det är hennes gamla lärare som har gett ut en bok.
Så himla tufft!
Sen drack vi te och åt brieost i hennes soffa.
Vi ritade och jag skrev små lappar med utmaningar på till henne som jag gömde i hennes lägenhet.
 
 
Här är två gamla bilder från när vi var utomlands förra hösten.
Hon är bland det finaste jag har!
<3

En skör prinsessa svår att laga

Hon la sin hand på min i bilen på väg dit.
Min bästa vän.
Jag kommer inte ihåg så mycket av det vi pratade om.
Men det var nog bara saker som inte hörde till. Hörde dit.
Sedan avbröt hon mig och sa att det här kommer gå bra. Det är ingen big deal.
Du är stark.
Och jag tänkte att jag hade nog aldrig varit svagare än i just det ögonblicket.
 
Sedan satt vi på en bänk utanför en stor kyrka i en stad där jag aldrig tidigare varit.
Stryk mig på ryggen sa jag till henne. Hon som hållit min svettiga hand i flera timmar.
Jag panikköpte en väska på HM bara för att försöka lugna mina nerver.
Minns inte ens hur mycket den kostade.
 
Och sen piper det till i telefonen.
Kallduschen.
"Vi är hemma nu."
Okej.
Okej, du måste vara stark nu, amanda. Stark.
 
Några minuter senare svarar jag.
"Vi är här nu."
Efter några sekunder ser jag en liten människa genom glaset i dörren.
Lockigt ljust hår. Klarblåa ögon.
Som mig.
 
-Hej, jag, jag är din storasyster.
Hon tittade på mig en liten stund innan hon tog två steg fram.
Hon gav mig en kram.

Dedicated.

 
 
I am.

Och jag ser att dina handleder ännu har en len hud, dom har skonats ifrån vassa knivar, pojkar och en arg gud


Det gör nog mindre ont

Det tar tid med mig. Jag kan inte bara öppna mina sinnen och låta någon rulla runt där bland allt som är jag.
Jag måste få analysera varje steg. Varje tanke.
Jag måste få känna dig innan du känner mig. Innan du tar dig in.
 
Länge, länge. Dagar, månader, år. 
Liv.
 
Men när någon väl tar sig in. Slår med blodiga händer tills murarna faller, då.
Då ger jag mitt hjärta rakt ut. Lägger det ansvarslöst i dina händer.
Och sen blundar jag. Vänder mig om. Litar fullt ut och hundra varv runt jorden och solen och alla andra jävla planeter som finns.
Låter dig göra precis vad du vill med det organ som pumpar mitt blod, håller mig vid liv. 
 
Ändå tar alltid någon sönder mig.
"Jag trodde att jag var härdad, men jag hade fel" sa hon ikväll.
Och jag förstod.
Jag hade också fel.
Så jävlajävlajävlajävla fel.
Jag har alltid så jävlajävlajävla fel.
 
Efter varje ord. Efter varje mening. Efter varje handling som sänker mig.
Efter varje ord blir jag lite skörare.
Vissa säger starkare, men det är inte jag som blir starkare. Det är murarna jag reser.
Stenarna som jag otåligt sliter upp med mina händer. Armar som bultar.
Svett som rinner.
Allt för att skydda mitt hjärta.
 
Slå mig över kinden med all din kraft. Det gör nog mindre ont ändå.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0