En skör prinsessa svår att laga

Hon la sin hand på min i bilen på väg dit.
Min bästa vän.
Jag kommer inte ihåg så mycket av det vi pratade om.
Men det var nog bara saker som inte hörde till. Hörde dit.
Sedan avbröt hon mig och sa att det här kommer gå bra. Det är ingen big deal.
Du är stark.
Och jag tänkte att jag hade nog aldrig varit svagare än i just det ögonblicket.
 
Sedan satt vi på en bänk utanför en stor kyrka i en stad där jag aldrig tidigare varit.
Stryk mig på ryggen sa jag till henne. Hon som hållit min svettiga hand i flera timmar.
Jag panikköpte en väska på HM bara för att försöka lugna mina nerver.
Minns inte ens hur mycket den kostade.
 
Och sen piper det till i telefonen.
Kallduschen.
"Vi är hemma nu."
Okej.
Okej, du måste vara stark nu, amanda. Stark.
 
Några minuter senare svarar jag.
"Vi är här nu."
Efter några sekunder ser jag en liten människa genom glaset i dörren.
Lockigt ljust hår. Klarblåa ögon.
Som mig.
 
-Hej, jag, jag är din storasyster.
Hon tittade på mig en liten stund innan hon tog två steg fram.
Hon gav mig en kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0