Man måste vilja något så mycket att det gör ont nästan alltid, annars rinner det ut i sanden som alldeles för många drömmar alltid gör.

Jag har velat rymma härifrån sedan jag var fjorton år gammal.
Suktat efter studenten och friheten.
Och sen står man där, lite för full av rosévin och förväntningar.
Vad ska hända? Vad vill jag göra?
Och sen dricker man hela sommaren, planerar, skrattar och hånglar med så många som möjligt.
Sen kommer hösten och man tänker att kom igen nu, stå ut några månader till. Krama alla du älskar. Skratta så mycket du orkar.
För snart är det vår och till våren förändras allt.
Jag räknar ner nu.
 
"Man måste vilja något så mycket att det gör ont nästan alltid, annars rinner det ut i sanden som alldeles för många drömmar alltid gör"
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0