Jag står bakom dig

 

 

Umeå

Har haft en fantastisk helg.
Min finaste storebror mötte upp mig på stationen på torsdagen.
Hängde med honom i några timmar, åt mat osv, innan jag gick till Perla.
Åh, så himla kul att få träffa henne igen.
 
På fredagen kom Elin och Vickan dit också.
Umeå brann kan jag lova.
 
 
Grymma brudar!

Kasta aldrig pärlor åt svin

Idag är en ganska ledsen dag.
Egentligen vet jag inte varför, men på något sätt känns allt så himla hopplöst just nu.
Jag är trött på mig själv och på livet jag har skapat.
Jag trivs inte alls med att leva så här, men ändå har jag inte ork att förändra.
Jag kommer ingenstans. Kan inte finna min egen lycka.
 
Därför har jag har bestämt mig för att åka till Umeå ikväll.
Till pärlan.
Trots att jag varit hemma två dagar på grund av feber. Det får hon leva med.
Jag måste dit;
 

Made of


I think u already know my name

I helgen har jag;
 
Tittat på fight club
Lyssnat på Christia Aguilera (I know u want me, aoooaoao)
Druckit vin och för första gången tyckt att det var gott
Dansat sönder min bys enda klubb
Skedat
 
Aa, var väl det.
 

Vi sa; vi måste lämna våran småstad.

Jag är så himla trött på Sverige nu.
Allt det där vanliga.
Så, nu har jag bestämt mig. I början av nästa år tänker jag åka ut och resa.
Kanske asien, europa eller sydamerika.
 
 
Nu måste jag bara hitta någon som vill se världen med mig.
 
 

Jag känner hon som alltid har så ont i bröstet, doktorn kan ej hitta några fel.

Efter ett avslut kommer alltid en början.

Det här är en början. Något helt nytt.

Sedan sist jag var här har jag; varit borttappad. Gjort slut.

Blivit ihop. Gjort slut igen. Gråtit. Kastat tallrikar.

Krossat knogarna. Rökt för mycket.

Varit så full att jag inte kunnat stått på mina ben.

 

Men jag har också; känt pirret i magen. Träffat nya människor. Nya pojkar.

Lyssnat på livemusik. Saknat. Hatat.

Skrivit en bok om min uppväxt.

Blivit hatad. Gjort misstag efter misstag.

Gråtit och skrikit att du måste förlåta mig någon fucking jävla gång!

Lärt mig läxor. Skolkat jättemycket.

Insett hur lätt man förlorar en vän.

Och hur värt det är att efter en lång kamp få en tillbaka.

Blivit förälskad i någon på en fest.

Och i någon från en film.

Jag har varit trasslig. Trubbel. Ibland har jag haft svårt att andas och ibland har det gått väldigt lätt.

 

Jag är bara en människa. Jag är verklig. Känner mycket.

Jag har ont i bröstet ibland, precis som du har.

Pratar ofta med fel människor om fel saker. Jag skrattar så att jag kiknar, så att tårar rinner.

Ligger på golvet i mitt rum och ler för att jag mår så jävla bra precis justjust nu.

 

Saknat min storebror så mycket att jag bitit mig i läppen tills jag börjat blöda.

 

Jag dansar fult och mycket. Sjunger när jag lagar mat. Sjunger förresten nästan överallt.

Vissa dagar kan jag gråta över ingenting och allting på samma gång.

Jag köpte Mumford & sons på vinyl under en helg i stockholm. Sen hånglade jag till den skivan.

Ibland frågar någon vad jag gjort med min telefon.

Jag brukar svara att jag tog studenten.

 

Elin, min bättre hälft. Tackar henne för så mycket.

 

Saknat hösten gjorde jag under hela sommaren. 

Läst nästan inga böcker alls.

Kramats en del.

Och hånglat mycket.

Jag har varit på många loppisar och aldrig förr har jag haft sån längtan härifrån.

Slutat fota. Ätit dåligt.

 

Gråtit en hel vecka i Side. Tatuerat mig i miami.

Vandrat på New yorks gator hand i hand med min första kärlek.

Varit i Nicaragua och kramat gatubarn och andats fritt.

Vandrat i djungeln och fotat apor.

Dansat på barer i turkiet.

Kontraster, kontraster.

 

Kramats med en lillasyster för första gången.

Torkat tårar. Varit stark. Tvingat mig själv att vara stark en liten, liten stund till.

När som helst blir jag räddad.

 

Jag är jag nu.

Jag är här nu.

Jag vill skriva.
Jag vill skriva för er.

 

Och sen vill jag speciellt tacka mig själv för att jag varit så jävla modig i år.
När jag möter hennes ögon i spegeln tänker jag att fan vad grym hon är.

Honey, I'm home!

 

 

RSS 2.0