Jag känner hon som alltid har så ont i bröstet, doktorn kan ej hitta några fel.

Efter ett avslut kommer alltid en början.

Det här är en början. Något helt nytt.

Sedan sist jag var här har jag; varit borttappad. Gjort slut.

Blivit ihop. Gjort slut igen. Gråtit. Kastat tallrikar.

Krossat knogarna. Rökt för mycket.

Varit så full att jag inte kunnat stått på mina ben.

 

Men jag har också; känt pirret i magen. Träffat nya människor. Nya pojkar.

Lyssnat på livemusik. Saknat. Hatat.

Skrivit en bok om min uppväxt.

Blivit hatad. Gjort misstag efter misstag.

Gråtit och skrikit att du måste förlåta mig någon fucking jävla gång!

Lärt mig läxor. Skolkat jättemycket.

Insett hur lätt man förlorar en vän.

Och hur värt det är att efter en lång kamp få en tillbaka.

Blivit förälskad i någon på en fest.

Och i någon från en film.

Jag har varit trasslig. Trubbel. Ibland har jag haft svårt att andas och ibland har det gått väldigt lätt.

 

Jag är bara en människa. Jag är verklig. Känner mycket.

Jag har ont i bröstet ibland, precis som du har.

Pratar ofta med fel människor om fel saker. Jag skrattar så att jag kiknar, så att tårar rinner.

Ligger på golvet i mitt rum och ler för att jag mår så jävla bra precis justjust nu.

 

Saknat min storebror så mycket att jag bitit mig i läppen tills jag börjat blöda.

 

Jag dansar fult och mycket. Sjunger när jag lagar mat. Sjunger förresten nästan överallt.

Vissa dagar kan jag gråta över ingenting och allting på samma gång.

Jag köpte Mumford & sons på vinyl under en helg i stockholm. Sen hånglade jag till den skivan.

Ibland frågar någon vad jag gjort med min telefon.

Jag brukar svara att jag tog studenten.

 

Elin, min bättre hälft. Tackar henne för så mycket.

 

Saknat hösten gjorde jag under hela sommaren. 

Läst nästan inga böcker alls.

Kramats en del.

Och hånglat mycket.

Jag har varit på många loppisar och aldrig förr har jag haft sån längtan härifrån.

Slutat fota. Ätit dåligt.

 

Gråtit en hel vecka i Side. Tatuerat mig i miami.

Vandrat på New yorks gator hand i hand med min första kärlek.

Varit i Nicaragua och kramat gatubarn och andats fritt.

Vandrat i djungeln och fotat apor.

Dansat på barer i turkiet.

Kontraster, kontraster.

 

Kramats med en lillasyster för första gången.

Torkat tårar. Varit stark. Tvingat mig själv att vara stark en liten, liten stund till.

När som helst blir jag räddad.

 

Jag är jag nu.

Jag är här nu.

Jag vill skriva.
Jag vill skriva för er.

 

Och sen vill jag speciellt tacka mig själv för att jag varit så jävla modig i år.
När jag möter hennes ögon i spegeln tänker jag att fan vad grym hon är.

Honey, I'm home!

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0