Always thinking about it

 
 

Retar någon med min frihet som jag så vackert kräver

"Fröken svår, man borde kalla dig fröken svår."
Jag skrattar lite och säger att, ja, kanske är jag rätt svår att förstå sig på.
Men om jag är svår, hur svåra är då människor som inte blottar hela själen på internet?
Som inte står upp för vad dom tror på? Som hoppas att dom kan komma undan genom att hålla tyst.
Jag menar, som om man inte redan ser smärtan i deras ögon.
Sånt syns ju nästan hela tiden.
 
Det handlar inte om att jag är svår.
Det handlar inte om att jag inte vågar visa känslor.
För herregud, det är ju nästan det enda jag gör.
Känner för mycket. Tänker för mycket.
Lever snabbt. Tänker för lite.
Kastar mig ut när jag tror att något är på riktigt.
När någon är på riktigt.
 
Kanske handlade det här inte om mig. Kanske är det inte jag som är svår att förstå sig på.
Kanske skrämmer jag bort människor. Retar någon med min frihet som jag så vackert kräver.
Kanske tas jag inte på allvar bara för att jag inte springer efter när någon vänder ryggen.
Människor kanske tror att jag inte skulle kunna kämpa. Orka kämpa.
 
Fast det kanske inte finns något att kämpa för?
Eller så kanske man borde kalla mig fröken svår.
 
 

"Din jävla feministfitta!" Eh, ja?

När jag går ut på krogen här i min stad hamnar jag alltid på något sätt i en diskussion om feminism.
Om det är jag som tar upp det? Nä, nästan aldrig.
Oftast är det dom där grabbarna_94 som undrar lite vad det är. Hur jag gör.
Och varför det verkar vara så himla viktigt.
"Eh, du är feminist, va?"
Ja, vännen. Jag är feminist. Alla kvinnor jag känner är feminister.
50% av killarna jag känner är också feminister.
Så vad är det du undrar?
"Jo, men asso, vill du att tjejer ska ha det bättre?"
Första gången någon ställde mig den frågan fick jag hålla mig för skratt.
Jag menar, va? Tjejer ska ha det bättre, var kom den ifrån?
Men sen tänkte jag att, hm, dom vet ju verkligen inte vad feminism är.
Kopplar ordet till feminint och därav; feminister är amazonkvinnor som äter män till frukost.
 
Nej, jag vill inte att tjejer ska ha det bättre. Jag vill inte att män ska ha det bättre.
Jag vill att vi, oavsett kön, religion och sexuell läggning ska ha samma förutsättningar och möjligheter att nå våra mål.
Att göra det vi alltid drömt om. Att ingenting ska hindra oss förutom oss själva. 
Jag vill att det ska vara ett rättvist system i skolorna. Att flickor ska våga ta lika stor plats som pojkar.
(Obs, det betyder inte att pojkar ska ta mindre plats, bara att tjejerna ska ställa sig upp och ta lika mycket.)
Att pojkar inte ska få sämre betyg bara för att dom är just pojkar.
Jag vill att man ska våga gå hem från krogen klockan halv tre på natten utan att behöva vända sig om varannan sekund bara för att se så att ingen följer efter en.
Att ett nej alltid ska vara ett nej.
Jag vill att man ska slippa bli stämplad som hora bara för att man träffat många killar.
Jag vill att man ska slippa bli stämplad som hingst bara för att man träffat många brudar.
Jag vill att man ska få säga vad man vill på internet utan att bli hotad till livet.
Jag vill att man ska ha samma förutsättningar att få ett bra jobb, att ens utländska namn inte ska hindra någon från det.
Jag vill att ALLA MÄNNISKOR ska ha samma rättigheter.
Det kompisar, det är att vara feminist.
 
Och om det värsta jag får uthärda är att någon kallar mig feministfitta på krogen?
Oh, lord. Det luktar vinst, we're killin' it.
 
 

RSS 2.0