Retar någon med min frihet som jag så vackert kräver

"Fröken svår, man borde kalla dig fröken svår."
Jag skrattar lite och säger att, ja, kanske är jag rätt svår att förstå sig på.
Men om jag är svår, hur svåra är då människor som inte blottar hela själen på internet?
Som inte står upp för vad dom tror på? Som hoppas att dom kan komma undan genom att hålla tyst.
Jag menar, som om man inte redan ser smärtan i deras ögon.
Sånt syns ju nästan hela tiden.
 
Det handlar inte om att jag är svår.
Det handlar inte om att jag inte vågar visa känslor.
För herregud, det är ju nästan det enda jag gör.
Känner för mycket. Tänker för mycket.
Lever snabbt. Tänker för lite.
Kastar mig ut när jag tror att något är på riktigt.
När någon är på riktigt.
 
Kanske handlade det här inte om mig. Kanske är det inte jag som är svår att förstå sig på.
Kanske skrämmer jag bort människor. Retar någon med min frihet som jag så vackert kräver.
Kanske tas jag inte på allvar bara för att jag inte springer efter när någon vänder ryggen.
Människor kanske tror att jag inte skulle kunna kämpa. Orka kämpa.
 
Fast det kanske inte finns något att kämpa för?
Eller så kanske man borde kalla mig fröken svår.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0